Undran

Markus har varit sjuk ett par dagar men är tillbaka på jobbet idag. Skönt, det var visserligen skönt att han var hemma, men Markus är en person som älskar att arbeta och han värderar sitt arbete högt.

Det flesta av er vet att vi har beslutat att ge upp Blekinge och flytta hem igen. På något underligt sätt känns dock Ronneby som hemma. Vårt hem, staden och människorna här har börjat växa hos oss och det känns som vi alltid kommer känna lite för Ronneby. Som utomstående uppskattar vi naturen här på ett sätt som inte de lokala gör. Man blir lätt blind för det man har. Det kan därmed bli en sommarstuga här i framtiden.

Våra känslor inför flytten är mixade. Eftersom vi alltid tänkt tanken att bo på olika ställen och arbeta känns det som ett nederlag att ha "misslyckats", men sanningen är den att de omständigheter vi flyttade i inte var de mest förutsättande. Nu är det i vilket fall beslutat att flytten blir av. Banken har givit oss lånelöfte, om det blir hus återstår dock att se. Hittar vi inte boendet och läget som är optimalt för vår familj kommer vi med största sannolikhet flytta tillbaka till Ryd. Det gör vi med våra tankar riktade till barnen, om det ändå är tillfälligt kan Amelia vara med hennes vänner hon hade innan flytten. Dessutom kommer vi vara nära mina kära syskon och min kära svärmor.

Den här bloggen fungerar ibland som ett fönster in i våra liv och ibland som en dagbok. Om bloggen kommer leva vidare efter flytten återstår att se. Tacksam är jag för alla er i mitt liv, mer nu än någonsin. Jag skrev tidigare att det är lätt att bli blind för det man har nära, jag har alltid uppskattat er men avståndet har gjort att jag nu ser klarare.

Kärlek till er

- Posted using BlogPress from my iPhone